Tänk kring affirmation

En affirmation är något du väljer att tänka. Genom att välja något kärnfullt som passar just Dig, där just Du är i livet är det något du kan bära med dig när du behöver det. En affirmation kan bli till en påminnelse när du känner att det gungar, när du är osäker, när du behöver vända dig inåt eller helt enkelt precis på det vis som passar dig. Genom att välja en mening, några ord, som enkelt uttrycker det du behöver är det lättare att återvända till just det. Det kan vara att förstärka en känsla, ett behov, ett inre kaos. Jag håller just nu på att formulera min affirmation. Har någon av er en affirmation? Hur använder ni den?

 

Kram på er!

Meh! Vad hände?!

Måndag, ska försöka ge mig ut i den där fantastiskt strålande solen och springa lite med dottern. Inget nytt med det. Vi har harvat runt otaliga mil med den gamla Emmaljungavagnen, både där vi bor och ute i ett motionsområde utanför staden. Från det att hon var ca 9 veckor har hon fått skumpa runt, med mig flåsandes vid handtaget. Ibland har vi fått pausa, titta på nåt, rätta till filten för sol, snö, vind, regn och rusk. Men det har alltid gått. Tills i måndags. Hon ville INTE. Efter ett par minuter gick jag hem igen. Kanske för att inte heller jag EGENTLIGEN ville. Hon har ju ledsnat lite förr, men då har jag gått en stund och sen har solstrålen i henne tittat fram igen. Men i måndags. Nope. Senare på kvällen slog det mig att hon kanske speglade mina egna känslor. Jag kände mig mer tvingad än sugen på en löptur. Jag kände faktiskt inte för de där 10km i måndags…

Så, med duschens varma strålar som bakgrund till nya tankar bestämde jag mig. Jag ska inte träna denna vecka. Sen slutet av februari förra året har jag plikttroget och lustfyllt tränat mina 3-6 pass i veckan. Haft Berlin Marathon som både morot och piska på samma gång. Efter loppet har jag fortsatt med samma glädje i varje träningspass. Visst har det tagit emot ibland, men det har gått över fort. Men i måndags. Blä. Så, nu sitter jag här, onsdag eftermiddag och känner mig konstig. Ska jag kanske ändå försöka mig på ett pass, en liiiten löptur…? Får se. Ikväll får vi nycklarna till den nya lägenheten och fram till på söndag eftermiddag står flytt på schemat. Så kanske ska jag hålla mig till benböj med flyttkartonger och spring i trappor med möbler. Eller? Ska jag kanske ge mig ut en liten kort runda. Vi får se. Ny lärdom är det i alla fall. Jag VILLE INTE SPRINGA! Fast nu, just nu, skulle det sitta fint med en tur i mina ljuvliga Asics GT-2000.

MS Coaching & Support

Lördag morgon. Samling 08:30. 45-60minuters löpning med simulering av marathonfart. Och vad F—N betyder det? Jag är en löpare. Eller? Efter lördagens föreläsning inser jag att den titeln går att applicera på så otroligt många olika sorters löpare.

Jag spenderade hur som helst hela lördagen med att andas, svettas, fundera, tänka, prata, lyssna på, äta, träna, vara löpning. Och som jag njöt! Att få egotrippa en hel dag med andra duktiga idrottande människor. Löpare att inspireras och imponeras av.

Det var löparen Martin Söderberg som stod för inspirationsdagen. http://www.mscoachingsupport.se/287100030

Den största lärdomen är att målinriktad träning kräver uppmärksamhet och engagemang inifrån. Planering och strategi för att nå dit man vill. Om det så är att klara av att springa 3 km eller persa på ultradistanser så är det en bra start att ha en plan. Dessutom så krävs det olika typer av träning under olika perioder! Wow! Jag har äntligen fattat det!

Grundträningsperiod

Tävlingsförberedandeperiod

Tävlingsperiod

och sist med inte minst

Viloperiod!

2 Säsongen, eller 1 eller 3 är lagom under ett år. Jahaaa!! Sen ställer ambitionsnivån olika krav på respektive period.

Jag är just nu inne i en gränszon mellan Viloperiod och Grundträningsperiod. Jag är fortfarande stolt över Berlin, kroppen känner sig stark igen, men jag har inte fullständig mental energi att ge mig i kast med de nya utmaningarna jag ser framför mig. Men det kommer. Som småbarnsmamma, mitt uppe i en flytt, jul och en stundande jobbstart så vill jag inte ge mig i kast med målinriktad träning. Inte än. Jag är nöjd med 3-5 pass i veckan, löpning, styrka och roliga pass på mitt gym, blandat med spontana träningspass med simning, crossfit eller annat skoj som dyker upp. Och det känns ok!

Jag ser denna blogg som en träningsdagbok för mig själv. Och det är mest löpning, och träningsrelaterat jag kommer dela med mig av. Men livet är så klart så mycket mer än så! Det är bara det att det håller jag för mig själv… Måste dock skriva lite om några av mina härliga vänner. Vi är ett ”tjejgäng”, där alla har barn. Vissa av dem har aldrig sprungit 10km. Och nu ska vi springa tjejmilen ihop i september. Jag är så glad och stolt! Glad över att de vågar och vill göra det!! Vi ska försöka ta oss i mål. Åka iväg tillsammans och förhoppningsvis bli starka, kloka, duktiga löpare under månaderna innan! Vilken utmaning de har framför sig! Det är jag och 1 till som springer mycket och ena tjejen har sprungit en mil en gång. De andra 5 har aldrig gjort det. Tala om mod! 10km är inte orimligt långt, men det är ändå en utmaning. Ska bli så otroligt kul att se hur det går under våren och sommaren. Vi träffades igår för en bit mat utan barn och män och satt bara och tjatade om ditten och datten. Underbart att få vara bara kvinnor för en stund!

Äsch

Idag fick jag stressspringa lite efter jag träffat min PT-Fysioterapeut. Min fötter är lite trötta. Vänsterfotens ena tå har jag ingen känsel i och högerfoten känns. Ja, vad ska man kalla det. Slö? Och mycket riktigt. Efter lite klämmande, kännande, sträckande och tittande kunde Anna konstatera att jag fått lite nedsjunkna främre fotvalv. Inget allvarligt men fotövningar, lite antiinflammatoriskt och inneskor kom som ordination för att det inte ska bli värre. Orsak? Inge särskild, för mycket barfota hemma kanske? Hade lite tidsbrist men hann med 2 x 1000m + 1 x 700 m på löpbandet med 1 minuts ståvila emellan. Farter mellan 13.5-15.00km/h. Kände mig inte alls iform och efter nerjogg gick jag med sänkt huvud hem. Det är inte varje dag som träningen får en att flyga, flyta och känna sig stark.

Jag laddar för ett cross-fit special imorgon på gymet, 45min nya utmaningar. På lördag är det löparclinic. Som jag längtar!!!

Tisdagsintervaller.

I’m getting there… 4 gången jag springer med http://www3.idrottonline.se/TeamBlekingeLF-Friidrott/ och WOW. Att jag inte sprungit med en klubb tidigare. Jag är frälst. Tröttheten som låg som en seg deg i kropp och leder försvann när jag kom dit. Det var bara att göra som jag blev tillsagd. Värm upp. Uppfattat. Stanna. Tänk på detta. Löpskolning mellan lyktstolpar i mörkret. Nu är det dags. Först 5 st 2minuters intervaller med 1 min vila emellan. Paus, 5min. Därefter 5 st till. Tempo; med en känsla av att faktiskt orka springa 2 intervaller till. Vaddå?! Ska jag inte spy när jag springer intervaller?! Detta var något nytt… Men ändå. Så självklart när man springer med ett proffs. Någon som vet, kan, som tittar på mitt löpsteg och får mig att utvecklas. 1 timmes löparlycka en mörk småblöt tisdag.

Kom hem. Lyrisk. Nya krafter och varm dusch. Sambo som lagat saffranspasta och dottern som sov. Livskvalitet.

Team Blekinge, min träning mot nya personbästa har bara börjat…

Har jag sagt att jag vill springa milen under 45? Så. Nu är det sagt. Officiellt. Shit. Inte gjort det sen jag var ung… Vill sakta karva bort sekundrar och sedan minutrar på den där förbaskade milen.

Ni som läser mitt löparskrafs. Har ni några tips? Hur gör man för att springa sådär onödigt fort.

Vilodag idag. Babysång på förmiddagen, en kompis kommer på fika nu på eftermiddagen och ikväll är vi bortbjudna på middag. Imorgon blir det löpning igen!

BodyCombat

Fortsätter min träningsmix och gav mig på BodyCombat igår. Stå och slå i luften till musik. Slå, sparka, kicka och boxas. I luften. Framför spegeln. Reta mig på den fladdriga tunna tonårstjejen framför mig som for runt med kroppen, okontrollerat och flaxigt. Hon sa efter passet till sin lika fladdriga kompis att passet var tråkigt för att det inte är så jobbigt. ”Men slååå istället för att fladdra!!” Ville jag skrika till henne samtidigt som jag tog min egen allt annat än fladdriga kropp uppför trappan till omklädningsrummet. Avundsjuk på hennes fladder, dessutom tränade hon med utsläppt hår, insåg jag att smidighet och grace, balans och koordination är något jag behöver öva på. Kolibri möter elefant. Tonår möter Mamma. Det var kul att köra annan träning. Försöker väcka kroppen och lura den att använda nya muskler. Power i en svettig sal. Ont i baksida axlar idag.

Idag är och har det varit en underbar höstdag. Tog därför min ofladdriga, men ack så dallriga, kropp ut på en löptur. Några kilometers löpning, sen ett stop för att kötta 5 gånger uppför en trappa nere vid stranden, hem igen. Känner mig mer stark med löpskor och barnvagn, (dottern sött sovandes) än någon annanstans. Då ler hjärtat. Solen värmde och svag bris, hela kroppen log. Sprang långsamt idag och bara njöt.

Coopers test och SOMA

Tisdag. Regnet öser ner och jag är redan dyblöt efter en 2timmars promenad runt på öarna här i staden. Coopers test står på menyn. Taggad av min syster som redan sprungit sin 12min på löpband måste ju jag som storasyster försöka klå det.

12min. Vad lång tid det är när man ska försöka springa fort. Jag sätter bandet på 14.8km/h efter uppvärmningen. Efter ca 3min inser jag att jag gått ut för hårt. Får sänka till 13km/h för att hämta andan. Hittar den och ökar igen. 5min kvar. Pulsen rusar, får sänka hastigheten igen, tror jag ser en smurf i ögonvrån, tunnelseende och trötthet. HIttar fokus och ökar de kommande 2min till 14.8 igen och sista minuten kör jag på 15km/h. Total sträcka 2.86km. Nöjd! Coopers test är en bra mätmetod för att se hur snabb och stark man är. Går att köra på löpband, men bäst är att göra det på en friidrottsplats.

Långdistans och snabbhetsträning, hur går det ihop? Det råder delade meningar kring hur en löpare ska träna för att bli bäst på ”sin” distans, men inspirerad av Fredrik Elinder (Se länk) försöker jag bli snabbare på korta sträckor för att så småningom bli ännu snabbare på de längre.

http://ultradistans.se/upload/RW%20artikeln%20f%C3%B6r%20hemsidan.pdf

Igår testade jag SOMA. WOW! Vilken kick! Smidighet, Svett, Styrka, Puls, Balans, Strech. Allt i ett.

Tror absolut att jag som löpare blir stark och bättre av att ibland bryta av träningen med andra pass och utmana kroppens invanda minne. Merparten ska såklart vara löpning, men något eller några pass i veckan bör vara styrka, nya utmaningar, yoga, spinning, simning,dans eller något annat skoj som jag känner för. Träning ska ju vara roligt också!

Sydkusten 2014

Sydkusten 2014

Allright!

Det var ju så, att så fort jag sprungit ett lopp, så börjar jag genast leta efter nästa. Inte för att jag inte njuter och tittar på medaljen och skryter om tiden och så, utan för att jag tycker att det är så förbaskat roligt att springa!

Jämjöhalvan, eller Jämjö 5km, sprangs i lördags. Geggigt och Gött. 24:18 blev tiden så jag är nöjd! Första gången under 25min på ett tag…